Medan vi planerar säkrare vägar, låt oss tänka på dem som använder dem!
Förra helgen inträffade ytterligare en tragedi på Ventspils motorväg. En person dog i kollisionen, och den första information som har offentliggjorts får oss också att bedöma lastbilens roll i händelsen. Innan utredningen är klar vore det oansvarigt att förklara någon skyldig. Denna olycka väcker dock återigen frågan som vi diskuterar några dagar efter varje allvarlig olycka och sedan lägger på hyllan till nästa tragedi – hur säkert samexisterar lätta och tunga transporter på lettiska vägar?
En lastbil är inte bara en personbil med ett större bagageutrymme. Det är en maskin som väger flera tiotals ton, vilket kräver längre bromssträcka, mer manövreringsutrymme, och konsekvenserna av ett förarfel kan vara ojämförligt allvarligare. Försäkringsstatistik bekräftar också detta. Data från Lettlands motorförsäkringsbyrå visar att under årets första sju månader har 4 153 trafikolyckor orsakade av lastbilschaufförer redan inträffat på lettiska vägar. Som jämförelse orsakade lastbilschaufförer förra året, år 2025, 6 965 trafikolyckor under hela året.
Det enklaste vore förstås att upprepa – vägarna bär skulden. Det är onekligen delvis sant. Lettiska motorvägar är smala på många ställen, omkörningsmöjligheterna är begränsade, det finns inga sväng- och körfält, och bara en blek färgstrimma på asfalten skiljer de motstående trafikflödena åt. Sådan infrastruktur förlåter ännu färre misstag för godstransporter än för personbilar.
Vägarna behöver förbättras. Men en ny motorväg kan inte byggas förrän nästa måndag. Det kräver projekt, upphandlingar och miljoner. Vi kommer att se resultatet om flera år. Så frågan är, vad kan vi göra nu?
Den första aspekten är förartrötthet. Studier sammanställda av Europeiska kommissionen visar att trötthet är en betydande faktor i cirka 20 % av olyckorna med tunga nyttofordon. Dessutom har mer än hälften av långfärdsförarna i olika undersökningar erkänt att de har somnat bakom ratten minst en gång.
Det här är ingen bagatell. En trött yrkesförare bakom ratten på en maskin som väger flera tiotals ton är som en kirurg som efter en sömnlös natt säger: ”Min hand skakar inte.” Kanske inte. Men vill vi förlita oss på det? Vi har redan färdskrivare och kör- och vilotidsregler. Så vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Vi måste se till att det befintliga systemet fungerar och att överträdelser upptäcks på ett riktat sätt.
Det andra alternativet är data. Många moderna lastbilar är redan utrustade med GPS- och telematiksystem. De kan visa inte bara fordonets plats, utan även plötsliga inbromsningar och accelerationer, hastighet, körtid, nattkörning och ett antal andra riskindikatorer. Så i många fall kan ett företag redan se vilken förare som kör lugnt och vilken som tillbringar sin arbetsdag som om de deltog i ett rally istället för att transportera 20 ton last.
Här skulle försäkringsbolag, som redan har datasystem som möjliggör analys av försäkringshistorikdata för varje aktiv förare, kunna spela en betydande roll. Försäkringsbranschen har samlat på sig betydande erfarenhet av att analysera kunders riskprofiler och är intresserad av att utveckla denna expertis ytterligare. Det är inte för inte som försäkringsbolag i flera år har försökt få tillgång till data som statspolisen och CSDD samlar in från information som erhållits från fartkameror. Hittills utan framgång!
Om en flotta frivilligt delar med sig av säker kördata och kan bevisa att dess förare följer en arbets- och viloplan, kör säkert och regelbundet utbildas av företaget, varför skulle inte detta återspeglas i priset på MTPL och CASCO? Å andra sidan, för ett företag vars data regelbundet signalerar riskfylld körning, skulle policyn kosta mer. Låt oss vara ärliga – ingenting motiverar en entreprenör så effektivt som möjligheten att spara pengar. Ibland är det euron som gör det som tio informativa broschyrer inte kan.
För det tredje måste man medge att en del av ansvaret för olyckor orsakade av lastbilar ligger hos personbilsförare. Mer än en gång har jag stött på en situation där föraren av en personbil som kör framför bestämmer sig för att svänga vänster genom att slå på blinkerset sent eller inte slå på det alls. Förare av mindre fordon bör dock vara medvetna om att en tung lastbil har en annan massa, en annan bromssträcka och olika manövreringsförmåga. Därför skulle jag rekommendera att förare, medvetna om att de behöver svänga, tittar i backspegeln i tid, visar blinkers och helst rör sig lite bort från lastbilen som kör bakom. Naturligtvis kommer färdskrivare och telematik inte att bredda Ventspils-motorvägen och bygga en säkerhetsbarriär i mitten. Det kommer inte att lösa alla problem med Lettlands väginfrastruktur. Vi bör dock inte vänta tio år tills det kanske finns pengar till ideala vägar för att börja göra saker som är möjliga redan idag.