Om det gröna kortet

Dräkt

I januari 1949 anordnades en av de första konferenserna för europeiska försäkringsorganisationer med syftet att i framtiden upprätta ett internationellt obligatoriskt ansvarsförsäkringssystem för motorfordon (det "gröna kortsystemet"). Vid denna konferens uttrycktes behovet av att inrätta en permanent kommitté som representerar alla nationella kontor i Green Card-systemet. I enlighet med ovanstående inrättades byrårådet. Byrårådets första officiella plenarmöte hölls i november 1951. Då representerades byrårådet av: Belgien, Tjeckoslovakien, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Storbritannien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Finland, Schweiz, samt Sverige. Under byrårådets möte kom de nationella byråerna överens om begreppsmässigt viktiga frågor vid implementeringen av "Green Card"-systemet, och den 1953 januari 1 implementerades "Green Card"-systemet fullt ut.

Mål

• Att säkerställa skyddet av fordonsägare utomlands i förhållande till skador som orsakats tredje man i en vägtrafikolycka orsakad av fel från föraren av fordonet (nedan – TTA).
• Att säkerställa egendomsintressena för offer för RTA både utomlands och i det land där personen som drabbats av RTA är bosatt.
• Undvik att förare måste ingå ett gränsförsäkringsavtal när de passerar gränserna till länder där det obligatoriska ansvarsförsäkringssystemet är i kraft.

Systemet bygger på inrättandet av en särskild strukturell enhet – National Office – i varje land i Green Card-systemet, som ansvarar för att hantera ärenden av skador orsakade av RTA för fordon från andra länder i det egna landet och samordnar ersättningen för skador orsakade av RTA för fordon från det egna landet utomlands. Organisationen som representerar alla nationella byråer i Green Card-systemet är Council of Bureaux.